Nästa anhalt var Cape Coast Castle, där ett litet museum tog oss igenom Guldkustens/Ghanas historia före och under kolonialismen (väldigt intressant!) innan vi gick på en guidad tur genom det stora slottet med sin mörka historia som insamlings-, förvarings- och avsändningsplats för slavar under den brittiska tiden. Förhållandena som slavarna hölls i under de veckor till månader de var i Cape Coast var fruktansvärda, och det är inte alls förvånande att många av dem dog där, tätt sammanpackade och fastkedjade i mörkret. Arkeologernas markeringar på väggen visade hur lagret av packad och förmultnad avföring varit vid utgrävningen i den enda kammare där de putsat sig ända ner till stengolvet. Det måste ha varit omkring en meter.
Vi blev visade cellen där kvinnor som gjort motstånd vid våldtäkt hölls i svält som straff, och en annan fönsterlös cell där slavar som försökt rymma efter grundlig misshandel lämnades att dö av törst, hunger och kvävning, Visst hade jag hört allt det förut, men visst blir man stum ändå. Det går liksom inte riktigt att förstå, det är för hemskt. Och man undrar hur de lokala ser på en när man kommer dit, från en världsdel vars utveckling under långa tider drivits till det här priset, och ser platserna där lidandet bakom alltihop varit så tätt koncentrerat.
Från slottet återvände vi till restaurangen för att äta. Klockan var redan över 17, och som tur verkade förhandsbeställningarna ha effekt på väntetiden – trots hungern kändes det som att maten kom snabbt. Jag smakade på banku för andra gången, och det var faktiskt gott. Kanske delvis för att jag saknar rågbröd, och den lätt sura massan liknar rågdeg till smaken. Min egen portion var dock nudlar med grönsaker, eftersom det var vad jag blivit erbjuden som vegetarisk rätt. Och helt tacksam var jag för omväxlingen, det var mina första nudlar i Ghana. Men nog hade en och annan liten kycklingbit smugit sig med trots allt, troligen för att maten tillretts i samma panna som någon risrätt med kyckling, eftersom några riskorn slunkit med också. Här verkar man inte riktigt förstå att poängen med vegetarisk mat är att man inte ska hitta kött i det. Men jag har vant mig vid att kolla en gång extra och att plocka köttbitar åt sidan medan jag äter.
Efter den upplevelserika dagen återvände vi till hostellet för dusch och tupplur innan vi åkte till stranden, där det finns en utomhusnattklubb med bar bara ett stenkast från vattenbrynet. För första gången på två veckor var det lika många om inte fler obruni än obibini omkring mig, och det såg på något sätt ovant ut att se en sådan sammansättning människor. Det var redan mörkt, och när jag tittade utöver den nu öde stranden kunde jag inte se havet utan bara höra det. Plötsligt registrerade jag rörelse på stranden, och döm om min förvåning när jag insåg att det var en stor gris som gick omkring och mumsade på uppsköljda skaldjur!
De flesta av oss lämnade simmandet till följande dag, men en av de tyska flickorna tog ett nattligt dopp i Guineabukten. Utbyteskommittén hade med sig en kylväska med Smirnoff Ice och cider (som analogt med fenomenet tea verkar kallas för beer alltihop), vodka med mera, och när jag tjatat tillräckligt länge fick jag äntligen sällskap med till dansgolvet. Vår busschaufför lät sig också smaka av dryckerna, innan han gick och lade sig i bussen för att sova. DJ:n var ändå inte något vidare och vi hade en lång dag bakom oss, så vi hade inte lust att stanna så långt in på småtimmarna som A hade hoppats. Men sen dansade vi som besatta i bussen tillbaka till hostellet och hade så roligt att vi till och med övervägde att vända tillbaka och ta över partyt. Istället gick några av oss till ett av rummen och spelade ett dryckesspel där man räknar runt i en ring och byter ut alla tal med 7 och alla multipler av 7 mot ”ananas”. Det blev roligare av att var och en räknade på sitt eget språk. Sedan spelade vi fuck the dealer och jag fick smaka på ytterligare något nytt den dagen, nämligen palmvin. Jag gillade den varma, lite nötiga smaken.
Det hade varit en lång dag full av nya och berörande intryck och upplevelser, och det här hostellet var mycket tystare än i Kumasi, så jag sov som en stock den natten trots att jag inte hade någon dyna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar