Lördag del I: Regnskogen

Update: Lade till några bilder från den avlidna kameran.
--------

Det var sagt att vi skulle träffas på bottenvåningen klockan 8 nästa morgon för att åka och äta frukost och sedan hinna till Kakum National Park innan rusningen som skrämmer bort alla djuren. 8:50, när alla släpat sig till bussen, bestämde sig chauffören plötsligt för att ta ett bad och sprang iväg. När han var klar kom vi i alla fall iväg, till en restaurang på campusområdet som serverade frukostbuffé med ägg, bröd, bönor, något köttstuff, gröt, marmelad och vattenmelon. Sedan fortsatte vi, via en restaurang där vi lämnade in matbeställningar för eftermiddagen i förskott, ut mot regnskogen.

Kakum är betydligt mer turistigt än apreservatet vi besökte veckoslutet innan, med en större hantverksbutik, en bar, ett picknickområde och en hall med information om regnskogen och dess invånare inför besöket. I parken finns en hängbroled på ca 300 meter, uppspänd mellan några av de högsta träden på ca 40 meters höjd över djungeln. Därtill kan man gå en guidad vandringstur i skogen, men vi fick nöja oss med hängbron, eftersom parken vid det här laget hunnit bli full med skolgrupper och turister som skrämde bort fåglarna och de andra djuren som man eventuellt annars hade haft chans att se.

Kakum National Park var ett av de ställen jag absolut ville besöka i Ghana, och det var nog det vackraste ställe jag varit på. Jag var inte den enda i gruppen med höjdskräck, men allihop övervann vi vår rädsla och valde den längre rutten med sju smala, uppåt och nedåt buktande hängbroar, bestående av något som såg ut som aluminiumstegar hängda i ett nät och överlagda med träbrädor. Räddast var jag vid ändorna av broarna, där jag såg hur konstruktionen guppade mot plattformen kring trädet, och vid den högsta punkten, där kanterna av nätet som var spänt mellan spången vi gick på och vajrarna som höll konstruktionen i luften plötsligt blev lägre av någon anledning.

Det var en underlig känsla att gå där på bron, delvis störd av att grupperna framför oss hoppade på broarna och skrek, men ändå fantastisk. All den vackra grönskan omkring mig och under mig var inte ens överväldigande, utan trots höjdskräcken och wow-känslan av att verkligen vara i regnskogen kände jag mig på något sätt hemma. Jag är nog en apa innerst inne, eller kanske en skogselefant. Som sagt, naturen var det jag såg framemot mest i Ghana, och den är fortfarande min favorit. Mitt hjärta tog ett skutt när jag såg att man kan övernatta i trädhus i Kakum, det ska jag definitivt göra nästa gång jag åker dit, och jag ska hinna före de stökiga grupperna för att få en mer ostörd upplevelse.

På vägen tillbaka ut ur regnskogen köpte jag en kokosnöt som försäljaren öppnade med några knivhugg så jag kunde dricka dess saft. Den smakade underbart uppfriskande. När vätskan var borta högg han nöten itu och högg ut en sked åt mig att gröpa ur kokosen med. Den var glatt och dallrig men fantastiskt god, som kokosgrädde fast fräschare. Jag fick också smaka på kakaofrukt, en väldigt söt och god, slemmig vit konsistens som omger de lite bittre fröna som man gör choklad av. Jag köpte också en flaska lokal honung, som smakar mycket mer och alldeles annorlunda än honungen hemma. Jag förstår inte varför man äter godis när det finns så mycket godare saker att mumsa på!