N:s bagage anlände äntligen till
Accra på söndagen, så på måndagen använde hon hela dagen för att ta bussen av
och an dit efter det (hon litade inte på att företaget skulle få det skickat
till henne inom de närmaste dagarna, vilket kanske är förståeligt – Royal Air
Maroc lär ska tappa bort ca 20% av de incheckade väskorna). Vi var ändå tre som
for till kampus den morgonen, eftersom E:s kompis S äntligen blivit frisk och
kommit till Kumasi. Hon arbetar i ytterligare en annan forskningsgrupp, som
sysslar med bakteriologi (trots att hon ansökt till diabetesprojektet).
Jag skulle ha haft möjligheten
att åka med till sjukhuset efter fler prover, men i torsdags tog det så lång
tid och jag känner att jag inte kan lära mig mycket mer än bara i allmänhet hur
proceduren går till då jag inte har någon klinisk utbildning alls, så jag
beslöt att stanna på forskningscentret och arbeta med min översiktsartikel
istället. Vi körde en PCR på en massa prover, men uppenbarligen är det svårt
att få en lyckad PCR med papillomviruset för att det finns så många genotyper av det.
Igår provade vi igen, med extra strikt kontroll och flera hundra byten av
pipettspetsar. N och jag, ingendera av oss det ringaste religiös, fick i
uppdrag be varsin bön på tyska respektive finska för att det skulle gå bättre
denna gång. Nå, om våra krystade böner hade någon effekt så var den åtminstone
inte positiv. Så nu är jag lite skeptisk till realtids-PCR för att analysera HPV-tester, vilket är synd eftersom det är vad studien går ut på. Men vad gör det, lika mycket har jag lärt mig ändå.
När vi kom hem igår var K
fruktansvärt sjuk med hög feber och symtom på bihåleinflammation. Som tur är de
flesta av utisarna nästan färdiga läkare med välutrustade reseapotek, och idag
mår hon mycket bättre efter att ha fått antibiotika. Så nu håller vi bara
tummarna för att inte hela rummet ska bli smittade. Inte för att jag egentligen
orkar bry mig så mycket längre, det kryllar av patogener och damm överallt så
jag är ganska fatalistisk. Mycket handdesinfektionsmedel, skor på fötterna,
sunt förnuft med maten, och det som kommer trots det, det kommer ändå.
Idag åkte N och jag med till
sjukhuset igen efter prover, och jag gick med på att också själv ge ett prov även
om jag fortfarande inte riktigt förstår hur jag hör hemma i studien. Så, jag
blev kommenderad in bakom det där draperiet som faller ner stup i kvarten och
beordrad att ta av mig alla kläder och hoppa upp på britsen. När jag frågade
sköterskan om hon redan putsat den orange vaxduken som ett antal andra kvinnor legat
på före mig svarade hon surt att hon torkar av den efter varje patient och pekade på en trasa i desinficerande lösning. Jahapp. Väl uppe
på britsen fick jag ett tunt, rutigt tygstycke över mig och sköterskan började
undersöka mig med mycket bestämda händer
När hon tagit proven applicerade hon ättika,
vilket tydligen ger en med ögat synlig reaktion med förstadier till livmoderhalscancer.
Efter en stund kallade hon på en annan sköterska och så stod de två och
stirrade mig mellan benen och funderade högt på twi. Men tydligen såg de inget
underligt. Det var en... annorlunda upplevelse och jag blev bekant med
arbetssättet och provtagningsproceduren. Även om jag känner mig lite opassande
för själva studien är jag glad att jag gick med på att delta själv eftersom de
övriga deltagarna inte verkade särskilt ivriga att ha obrunistuderande som
åskådare när de fick sina prover tagna. Tiden på sjukhuset blev igen ganska
lång så det hade varit surt att inte lära sig något.
Tillbaka på labbet lämnade
killarna ”the obruni sample” åt sidan så att jag skulle få extrahera mitt DNA på
egen hand. N och jag turades om att pipettera och vortexa enligt protokollet
som vi följt flera gånger förut, men den här gången var det ingen annan som tog
ansvar för att dubbelkolla alla steg. Killarna verkade faktiskt överraskade när
vi stack ner vår enda tub i deras rad i samma ögonblick som de var klara med
sina. Få se nästa vecka om det faktiskt var DNA:t vi fick ut där eller om det
gick helt fel.
Det var meningen att jag skulle lämna in min översiktsartikel den här veckan, men jag kände mig inte riktigt klar med den ännu så det får bli nästa vecka.
Imorgon far N och jag inte till
labbet, för någon gång på dagen börjar vår andra veckoslutsresa, denna gång
till Cape Coast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar